Härliga gäster - del 2

Kära familjen Nilsson gjorde ett stopp i vackra Falun. Finlandssvenska, småländska, västgötska & dalmål i en härlig blandning!

Härliga gäster - del 1

Vi har denna sommar hunnit med att ha flera långväga besök. Fina familjen Carlén var ett av dem. Vi hade några härliga dagar tillsammans, välkomna åter kära vänner!

 

Hästbus

Såklart att det är roligare att sitta & titta i bildarkivet än att läsa vetenskapliga artiklar... Men näe - nu får jag skärpa mig! (Fast jag längtar till stallet!)

 

 



Stort som smått

 

Att se det stora i det lilla.

Svallvågor & reflektioner.

Mitt liv. Mina ord. Mina tankar. Mina handlingar.

Allt jag gör & allt jag är.

Skapar svallvågor.

På gott & på ont.

Lär mig.

Hjälp mig.

Led mig.

Låt mitt liv avspegla ditt sanna ljus. 

Livets ljusa stunder

Det har varit en tung vecka. Nej - en tung månad. Många tårar. Många frågor. Mycket tvivel. Stor tomhet. Obeskrivlig sorg & förtvivlan. Uppgivenhet. Livet gungar. Hoppet sviker. Gråter igen. Sörjer.

 

Men mitt i allt detta finns ändå livet. Det har stannat upp, livet. För en stund. Men det finns ändå där, fast stilla. "I den stora sorgens famn finns små ögonblick av glädje." Denna sång har följt mig de senaste dagarna. I dessa ord har jag funnit lite tröst.

Att lyfta blicken och faktiskt se, faktiskt känna, faktiskt uppleva allt det vackra, allt det goda och fina som vi har kvar här på jorden. Allt som ger det här livet en mening och som ger styrka att faktiskt fortsätta leva. Att försöka sätta ord och bild på det som är viktigt. Viktigt för mig & hela min tillvaro.

Att lyssna, att känna, att se, att känna dofter, att uppleva. Att älska. Att vara där. I livets ljusa stunder. Mitt i sorgen. Mitt i allt.

 

Var rädd om dig! Var rädd om dina nära & kära. Våga vara viktig för din vän.

 

 

"Livet kan vara vackert som en sommardag
där himlen är fri från varje moln
Men plötsligt, som en blixt ifrån en himmel klar
det känns en iskall vind

Alla har vi haft någon som vi hållit av
som varit en del av våra liv

Och den som var vår älskade, vår bäste vän
finns inte längre kvar

Jag har en tro, som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen, när tiden tagit slut
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
I det hemmet som vi kallar Faderns hus

 

Vi kan inte förklara livets hemlighet

Aldrig nånsin förstå allt det som sker

Men trots de frågor som vi har, och inga svar

Gud är den som han är

 

Jag har ett hopp som jag kan lita på

Jag vet att det bär mig när jag dör

att bortom livet finns en annan dimension,

det är min säkra tro.

 

Vi måste lära oss att det liv vi fått

är några år som snabbt försvinner bort

Men själen som vi har,

den lever alltid kvar.

Den kan aldrig dö bort

som den kropp vi har fått,

den får vara för evigt hos Gud."

 

(Salt, 1988)

 

 

 



Sällsynt längtan

Tro't eller ej, men idag längtar jag faktiskt efter våren. Färgerna. Nedpackade vinterkläder. Fågelkvittret. Solen. Men det är nog bara idag antar jag. Imorgon vill jag säkert att det ska snöa igen. För det är ju mer likt mig. Men ibland kan det vara nyttigt att vara motsägelsefull. Det har jag lärt mig idag när jag dykt djupt i min kurslitteratur.