Höstens färgskala

Naturen fullkomligt exploderar i sprakande färger. Att promenera bland dessa kulörer ger en massa ny energi, kylan till trots. Extra energi som nog kan behövas under de mörka månader som ligger framför.

 

Maken fotograferar

Jag lånade ut kameran en liten stund härom dagen. Bara till maken, och bara en kort stund. Känner mig inte särskilt bekväm framför kameran men det fick väl gå för den här gången. Vi befann oss på Rättviks långbrygga, det var solnedgång och ljuset var helt fantastiskt! Då kan till och med jag njuta även om jag råkar befinna mig framför kameran.

 

 

Båtfärd på Runn

Vi blev bjudna på en båttur på Runn i lördags. Jag som aldrig tidigare åkt den typen av båt, var lite nervös innan. Jag gillar att ha fast mark under fötterna men är gift med en sjöman... Så jag har en del att leva upp till, så att säga.
Barnen var strålande glada redan innan båtfärden, och om möjligt ännu lyckligare efteråt.
De första fem minuterna ombord kände jag mig ganska darrig men sedan släppte det. Vilken otroligt härlig upplevelse! Det gick ömsom fort, ömsom långsamt, alla hastigheter var lika fantastiska! Jag skrattade så både maken & den snälle båtägaren trodde att jag skrek av rädsla...
Vi vill åka mera! Både jag och barnen! (Maken också såklart, men det var ju ingen överraskning).

 

 

Färgglad eftermiddagspromenad.

Efter en helg med mor- & far-besök & massor av fika lyckades jag i alla fall ta mig ut på en långsam promenad runt Åsbobacken. Tur var väl det så jag fick njuta av sol & sprakande färger innan regnet kom.

 



Årets sista sommardag?

 

 

 

Morgonpromenad

Idag var det en sådan vacker, dimmig höstmorgon. Men som vanligt, när jag väl kommer ut, så har dimman lättat. En dag, snart, hoppas jag kunna komma ut på en tidig fotorunda där dimman kämpar mot solen. Fram till dess får ni hålla tillgodo med dimmfria bilder. Inte så tokigt det heller kanske? :)

 

September är här

Efter den här sommaren har min kropp glömt hur det känns att frysa. Jag som annars fryser lite för jämnan. Igår kväll blev jag påmind. Ångrade att jag inte tagit de där extra minutrarna det skulle ha tagit att leta rätt på vantarna.

Som tur är så bor vi på ett av de högst belägna områdena i Falun. Väl hemma hade jag med god hjälp av de branta uppförsbackarna lyckats få upp ångan igen.