Lysande!

Vi bor, som sagt, granne med Lugnetområdet. Nu när de har renoverat hoppbackarna, har de dessutom satsat på ny belysning. En rejäl satsning verkar det som. När de tänder strålkastarna, blir himlen över vår stadsdel som en stor lampskärm. Särskilt vid lite disigt väder, då blir effekten mäktig. Det är inte längre så mörkt i våra kvarter om kvällarna, he he...

Under min lilla kvällspromenad råkade jag ha sådan tur att det var dags att premiärhoppa i den lilla backen. Jag har aldrig tidigare sett backhoppning i verkligheten, och nu kunde jag stå på första parkett & titta & fotografera. Inför en mycket liten (och delvis förvånad) publik gjorde killarna sina hopp. Och jag blev en erfarenhet rikare. :)

 

När himlen glöder

Ännu en dag - eller snarare en morgon - i stallet. När ljuset tränger undan mörkret denna ljuvliga morgon, känns det precis som jag befinner mig i en saga. Fullkomlig tystnad. Snö som sakta faller. En lampa som tänds i en stuga på andra sidan sjön. Hästar som mumsar i sig frukosten. En gatlampa som surrar i den nedfallande snön. Så, stilla, vaknar världen upp. Solen stiger upp över horisonten & kämpar med att få sina strålar att tränga genom de snötunga molnen. En snöplog hörs i fjärran, kommer närmare & närmare. En pratstund med farbrorn som hela sitt liv skött gården med fast hand men som nu låtit sönerna ta över. En ny morgon har grytt i vår vackra vintervärld. Jag njuter fullt ut.

Skiftningar

Om man spenderar ett par timmar vid Björkan (eller vid vilken sjö som helst för den delen) så får man uppleva hur väder & ljusförhållanden hela tiden skiftar. Träden gnistrar som om de vore beströdda med diamanter i solskenet, den mjölkvita dimman sveper in över isen och skapar ett dunkel som försvinner lika fort som det kom. Solen sjunker sakta ned bakom trädtopparna och målar de snötäckta träden i guld. En stund i stallet kan vara njutbar på flera sätt.

 

Här trivs jag

 

 

 

Varmbad i Östanforsån

Ändernas isfria del av ån minskar för varje dag. 13 minusgrader skyndar på isbildningen & det iskalla vattnet tycks varmt & njutbart i jämförelse med övriga omgivningen.

 

 

 

Vackra vinterpromenad!

Jag är en lantis. Älskar att promenera i skogen. Men det är faktiskt inte så dumt att promenera i stan heller. Falun blir ännu vackrare när snön fallit & solen strålar.

 

 

 

Äntligen lite bitande kyla!

Jag är inte så vidare aktiv på bloggen. Kanske är det någon som har märkt det...? Vi får se om jag kan bättra mig. Har inte fotograferat så mycket heller på slutet. Det måste jag definitivt ta tag i! Det kanske är dags att åter plocka upp de saker som ger energi. Att fota är ju en sådan sak. När bekymmer & oro, funderingar & en krånglande kropp tenderar att ta över ratten.... Då kanske det är dags att sätta sig i förarstolen igen. Eller hur!?
Idag blev det en liten stund på stranden. Jag hade tänkt fotografera en spegelblank sjö & alla de speglingar man kan hitta när vinden vilar. Men när jag kom ut från vår varma lägenhet upptäckte jag att vinden ven ganska bra runt knutarna. Vågorna gick höga på Varpan & det var isande kallt.Men det gjorde inte så mycket. Is är rätt så vackert, det också! ;) Läxan på temat speglingar fixar jag en annan dag.