Till minne av en far

När Fars dag led mot sitt slut, gav vi oss ut. Vi skulle sätta ljus på svärfars/pappas/farfars grav. Minneslunden ligger bara ett par-tre minuters promenadväg från vår lägenhet men barnen valde att cykla. Det var mörkt så de fick lov att cykla med lamporna tända, så spännande!

 

Väl framme tände vi två ljus och tänkte på farfar. Det var fint & uppskattat av hela familjen. Inte minst av min man som för första gången tände ett ljus på sin pappas grav.

Sedan gick & cyklade vi hem igen i sällskap av månens sken & med minnet av en vacker stund på en av ljus beströdd minneslund. Lyckliga att vi har varann.

 

Bland ruckel & törnen

Så länge jag kan minnas, har jag tyckt det är något alldeles särskilt med gamla övergivna hus. Jag vill utforska varenda liten vrå i dem för att söka efter ledtrådar till hur det en gång kan ha varit. Vem levde här? Varför byggde de som de gjorde? Var de lyckliga? Vad var det som gjorde att huset övergavs & lämnades åt sitt öde, åt väder & vind att forma & förändra? Varför finns det ingen som vill renovera & bevara just detta hus?

Massor av frågor & funderingar har jag men sällan några svar. Då får fantasin flöda fritt & jag känner mig som ett litet nyfiket barn på nytt.

Hi hi, sån är jag! Och det som nu har hänt, är att jag upptäckt att en av mina väninnor har samma nördiga passion för gamla hus & ruiner! Tänk att få dela detta med någon! I helgen gjorde vi slag i saken & besökte en spännande plats. Kameran fick jobba hårt. Det blev kanske inte så fantastiska bilder men upplevelsen etsade sig fast & bilderna hjälper till!

 

Kusinträff

Vi har haft höstlov. Det har inte blivit mycket fotograferande men en hel del besök har vi hunnit med. Ett mycket kärt sådant var när kusinerna kom på besök hem till mormor & morfar där vi huserade i veckan.

Att bo i Falun har många  fördelar men en stor nackdel är att det ligger alltför långt bort från Västergötland & alla våra goa vänner & släktingar där nere. Saknar er! <3

 

Frukost med utsikt

Världen håller på att förvandlas. Det blir kyligare. Frostigare. Vitare. Vintern knackar på. Jag njuter av fräsch luft, klart ljus, ljusa toner & sist men inte minst de kontraster mellan ljus & mörker som dygnets olika timmar bjuder på.

Idag bjuder jag på ett par bilder från min utsikt denna morgon.

 

Dagarna går så fort

Sitter och tittar på gamla bilder. Det känns alldeles overkligt att barnen en gång varit så här små. Våra småtjejer börjar bli stora tjejer och jag är rädd att jag inte riktigt hänger med...

 

Ruth 5 månader

 

Hanna 5 månader

Gråare än grått

Ute faller ett så mjukt, blött regn så det känns som man befinner sig uppe bland molnen. Men det är nog så att molnen trillat ner på jorden idag. Vi hade hoppats på snö men det ser inte så ljust ut på den fronten. Ja... så idag vill jag inte ut & blöta ner kameran tror jag. Plockar fram ett par bilder från september ur arkivet istället. Men tänk ändå, snart är det november, advent & jul & hela baletten! Snön kommer nog. Så småningom.

 

Morgonljus

På väg till skolan idag träffade jag ett vackert par. En fin farbror och hans trofaste vapendragare. Jodå - jag frågade först om jag fick ta ett foto. Till saken hör att vi hade ett grupparbete i skolan där vi hade bestämt oss för att försöka fotografera "sammansvetsade par i natur". Inspirationen fick vi från Eugene Smith's A walk to Paradise Garden. Ett tema som vi trodde skulle bli enkelt att genomföra. Tji fick vi. Enkelt var det inte, men intressant att arbeta med ett tema på det viset.

 

 

Det var ett fantastiskt ljus den här morgonen. Dimman höll på att lätta under min promenad men lite fanns kvar så att solstrålarna fick kämpa för att ta sig igenom.