Äntligen lite bitande kyla!

Jag är inte så vidare aktiv på bloggen. Kanske är det någon som har märkt det...? Vi får se om jag kan bättra mig. Har inte fotograferat så mycket heller på slutet. Det måste jag definitivt ta tag i! Det kanske är dags att åter plocka upp de saker som ger energi. Att fota är ju en sådan sak. När bekymmer & oro, funderingar & en krånglande kropp tenderar att ta över ratten.... Då kanske det är dags att sätta sig i förarstolen igen. Eller hur!?
Idag blev det en liten stund på stranden. Jag hade tänkt fotografera en spegelblank sjö & alla de speglingar man kan hitta när vinden vilar. Men när jag kom ut från vår varma lägenhet upptäckte jag att vinden ven ganska bra runt knutarna. Vågorna gick höga på Varpan & det var isande kallt.Men det gjorde inte så mycket. Is är rätt så vackert, det också! ;) Läxan på temat speglingar fixar jag en annan dag.

Månsken på vägen

Härom kvällen var vi på kalas i Hofors. På vägen hem fick vi njuta av det vackra månskenet. Månen ledde oss hela vägen till Falun. Vi ett stopp vid Runns strand hann jag precis fånga månskäran innan den dök ned bakom trädtopparna.

 

2014 års almanacka

Nu har jag äntligen valt ut bilder till min almanacka! Vill du, så kan du köpa en alldeles egen eller kanske en att ge bort i julklapp. :) Lämna meddelande på min Facebook-sida eller skicka ett mail!

 

Svart-is? Röd-is!

Alla dessa fantastiska solnedgångar! Tänk, idag fick jag tillfälle att njuta av dagens sista strålar. Med Björkans is som spegel blev det dubbelt så vackert! ;) 

 

Till minne av en far

När Fars dag led mot sitt slut, gav vi oss ut. Vi skulle sätta ljus på svärfars/pappas/farfars grav. Minneslunden ligger bara ett par-tre minuters promenadväg från vår lägenhet men barnen valde att cykla. Det var mörkt så de fick lov att cykla med lamporna tända, så spännande!

 

Väl framme tände vi två ljus och tänkte på farfar. Det var fint & uppskattat av hela familjen. Inte minst av min man som för första gången tände ett ljus på sin pappas grav.

Sedan gick & cyklade vi hem igen i sällskap av månens sken & med minnet av en vacker stund på en av ljus beströdd minneslund. Lyckliga att vi har varann.

 

Bland ruckel & törnen

Så länge jag kan minnas, har jag tyckt det är något alldeles särskilt med gamla övergivna hus. Jag vill utforska varenda liten vrå i dem för att söka efter ledtrådar till hur det en gång kan ha varit. Vem levde här? Varför byggde de som de gjorde? Var de lyckliga? Vad var det som gjorde att huset övergavs & lämnades åt sitt öde, åt väder & vind att forma & förändra? Varför finns det ingen som vill renovera & bevara just detta hus?

Massor av frågor & funderingar har jag men sällan några svar. Då får fantasin flöda fritt & jag känner mig som ett litet nyfiket barn på nytt.

Hi hi, sån är jag! Och det som nu har hänt, är att jag upptäckt att en av mina väninnor har samma nördiga passion för gamla hus & ruiner! Tänk att få dela detta med någon! I helgen gjorde vi slag i saken & besökte en spännande plats. Kameran fick jobba hårt. Det blev kanske inte så fantastiska bilder men upplevelsen etsade sig fast & bilderna hjälper till!

 

Kusinträff

Vi har haft höstlov. Det har inte blivit mycket fotograferande men en hel del besök har vi hunnit med. Ett mycket kärt sådant var när kusinerna kom på besök hem till mormor & morfar där vi huserade i veckan.

Att bo i Falun har många  fördelar men en stor nackdel är att det ligger alltför långt bort från Västergötland & alla våra goa vänner & släktingar där nere. Saknar er! <3